Nästa veckas VB

På grund av instundande helg och redaktionens pyromana drag så kommer nästa nummer att sättas ihop på onsdagskvällen. Red hoppas att detta inte skall åsamka våra skribenter och läsare alltför stort omak.

 

 

Lucifer
Om Internet i tiden

När man ska ta ställning till nya fenomen och försöka bilda sig en uppfattning om vad som är rimligt så brukar det hjälpa att jämföra med företeelser som vi har haft med oss länge. Så låt oss i all enkelhet se på Internet. Vad är det? Jo, ett nät av förbindelser som låter oss förmedla text och bild (och för den delen också ljud mm). Det är förstås ett stort tekniskt framsteg som tagits emot med entusiasm världen över. Det måste ha varit ungefär så det var när telefonen spreds för drygt hundra år sen. Ja, man kan säga att Internet är ett system för bild- och texttelefoni.
   När man på 1970- och 80-talen började få klart för sig vilka tekniska möjligheter det fanns för datakommunikation blev det mycket diskussion om hur det skulle arrangeras. Telefonbolagen och de statliga teleförvaltningarna liksom de stora mediaföretagen ville att allt det här skulle byggas upp i fasta former. Under1980-etablerades det också ett antal system t.ex. för företagsnät över världen eller för brev mellan abonnenter som i AOL, America on Line. Resultatet blev komplexa system där transporten och tjänsterna var integrerade och under kontroll av nätoperatören.

Läs mer

 

Handling eller huvudet i sanden

Som många andra bedömer Amnesty att läget i Afghanistan har försämrats, men de nya tongångarna i Washington har väckt förhoppningar hos Amnesty om en ljusnande framtid i Afghanistan. Inför att krisen i Afghanistan skulle upp till diskussion när ledarna för Nato-länderna möttes i Haag häromveckan uttalade Amnesty att "USA:s nya hållning inger förtroende angående människorättssituationen i Afghanistan".
   Löften räcker dock inte, afghanerna "förtjänar handling", säger Amnesty och föreslår tre konkreta steg mot förbättringar.

Första steget rör de militära styrkornas ansvar för civilbefolkningen
Det saknas idag ett tydligt mandat för de militära operationer som genomförs av de internationella styrkorna. Det finns inte heller gemensamma riktlinjer för deras stridsinsatser.
   Mandat och riktlinjer måste inte bara vara samordnade, de måste också vara i överensstämmelse med internationell humanitär rätt. Annars befarar Amnesty att de internationella truppernas närvaro kan försvåra än mer för den afghanska civilbefolkningen.
   Det saknas även ett organ, framhåller Amnesty, som tydligt, tillförlitligt och konsekvent hanterar dödsfall och skador bland civila i samband med militära operationer.

Andra steget rör rättssystemet
Reformeringen av rättssystemet kommer att ta tid, sju års strävan har misslyckats, konstaterar Amnesty. Akut måste de afghanska myndigheterna skydda civilbefolkningen. Säkerhetsstyrkor och polis som gjort sig skyldiga till brott måste avkrävas ansvar.
   USA måste garantera fångarna i Bagram rättshjälp och tillåta att de får sina fall prövade i en oberoende domstol.

Tredje steget rör regimens legitimitet
Amnesty menar att afghanernas tilltro till regeringen i Kabul också undergrävts av att milisledare och olika krigsherrar kunnat skaffa sig politiska positioner. Inför de kommande valen vill Amnesty "hålla ute dem som gjort sig skyldiga till människorättskränkningar", de ska förhindras delta.

Hopp om framtiden
Ingenting mindre än dessa tre steg vill Amnesty tas omedelbart. Förslagen löser inte problemen, säger chefen för Amnestys Asienavdelning, Sam Zarifi, men om de genomfördes skulle de kunna ingjuta ett hopp om framtiden som idag saknas i Afghanistan. (Trots mer än sju år av fredsframtvingande krig...)
   Amnestys modesta förslag tydliggör tre allvarliga problem; problem som ingen tillskyndare av svenskt militärt deltagande i Afghanistan tillstår.
   I längden visar det sig också denna gång att det är omöjligt att stoppa huvudet i sanden.
   Då släcks hoppet, då blir framtiden mörk.
Anders Davidson

Karl Marx och Friedrich Engels resonerar om Europa-samarbetet

”I stället för den gamla lokala och nationella självtillräckligheten och avskildheten träder en allsidig samfärdsel, ett allsidigt nationernas beroende av varandra. Och så som det går i den materiella, så går det också i den andliga produktionen. De enskilda nationernas andliga produkter blir allmän egendom (genom fildelning). Den nationella ensidigheten och inskränktheten blir mer och mer omöjlig och av den mycket nationella och lokala litteraturen bildas en världslitteratur.”
   ”Den nationella avskildheten och motsättningarna mellan folken försvinner mer och mer redan med bourgeoisins utveckling, med handelsfriheten, världsmarknaden, den industriella produktionens likformighet och de därtill svarande levnadsförhållandena. Proletariatets herravälde ska få dem att försvinna ännu fortare. Samfälld aktion, åtminstone av de civiliserade länderna, är en av de första betingelserna för proletariatets befrielse.”
   Engagera er alltså i EU-valet.
   Citaten är från Det kommunistiska manifestet, 1848.

 

 

Gunnar Stensson
Darwin vid dammarna

Två knölsvanar, hannar, skuldra mot skuldra i vattnet, försöker pressa varandra bakåt, intensivt paddlande med breda svarta simfötter, flaxande med vingar, väsande och huggande med ormlika halsar i det upprörda vattnet.
En svanhona cirklar behagfullt runt dem, beredd att välja den som visar sig starkast.
   Energin avtar, en av svanarna lösgör sig, börjar simmande fly. Segraren beskådar självbelåtet den besegrade, närmar sig honan, men upptäcker åter rivalen på avstånd och bestämmer sig för att driva bort honom en gång för alla, flyger emot honom med snabba vingslag, tätt över vattenytan med halsen rak som en lans riktad snett nedåt i ett till synes dödligt angrepp.
   Den hotade svanen upptäcker faran på långt håll, kastar sig paniskt upp i luften, springer på vattnet och klarar sig med knapp nöd över vallen till närliggande damm där den sedan söker skydd.

Läs mer

 

 

 

Eritrea, Michela Wrong, John Le Carré, Kongo och läkemedelsindustrin

Hjärnan fungerar algebraiskt. Tanken arbetar med faktamängder som reducerats till abstrakta symboler. Det tar tid att översätta dem till ord.
   Bertil Egerö, Elsa Grip och jag ägnade oss tillsammans med några uppskattade kamrater i lördags eftermiddag åt det grannlaga arbetet att avsluta en biståndsinsats till en skola i Asmara och därmed upplösa organisationen EGIS, Eritreagrupperna i Sverige.
   När det värsta var undanstökat kom vi att prata om Michela Wrong, den brittiska journalist som skrivit den bästa boken om den eritreanska befrielsekampen. Den 22 april presenterades Michela Wrong och boken i DN.
   Jag erinrade mig då att hon senare gjort en betydande insats genom att förse John Le Carré med faktamaterialet till hans bok ”The mission song”, i svensk översättning ”Den gode tolken”, 2006. Den handlar om utplundringen av Kongos rikedomar som bedrivs av multinationella företag och skrupelfria politiker från länder i väst. Jakten på värdefulla mineraler utgör en av de grundläggande orsakerna till konflikterna och massakrerna i östra Kongo. Eftersom Bertil Egerö och Elsa Grip har mångårig erfarenhet av biståndsarbete i Afrika trodde jag att boken skulle intressera dem.
   En annan, nästan samtidig association på temat kolonialism och nykolonialism dök upp. Den handlade om en  läkemedelsskandal härom veckan där Astra Zeneca var inblandad. Man hade använt afrikaner som försöksobjekt när man tog fram nya läkemedel. Det slog mig att John Le Carré skrivit en insiktsfull bok också om denna sedan årtionden pågående verksamhet, ”The Constant Gardener”, på svenska ”Den trägne odlaren”, 2001.
   Allt fanns, men inte i språklig form. Mycket frustrerande. Nu är symbolerna omarbetade till  språk. Observera att de rekommenderade böckerna innehåller sinnrik och upprörande fiktion, en sorts tankemodeller, och inte om sakprosa.
Gunnar Stensson